inre skrik
Vissa dagar sluter sig mörkret. Jag skakar i vanmakt och tankarna yr. Rösterna i huvudet blir allt högre och högre. Jag slår mig själv i vanmakt för att få dem att tystna, men inget hjälper. Demonerna rider mig som en mara.
Slagen mot huvudet och dunken mot väggen hotar att ge mig bulor och huvudvärk. Men det gör inget bara rösterna tystnar. Paniken måste bort. Jag vill inte ta den slutgiltiga vägen...
Kommentarer
Trackback
